En genomgång av de 8 vackraste kärlekssångerna av Freddie Mercury 

 

Brian May, gitarristen i Queen, säger: "‘It's a Hard Life' är en av de vackraste låtar Freddie någonsin skapat. Den kommer rakt från hjärtat, och han öppnade verkligen upp sig under skapandeprocessen. (…) Freddie hade en unik förmåga att omvandla sin egen smärta till något universellt."

 

Det råder ingen tvekan om att denna låt är en av de mest kraftfulla, symboliska och äkta skildringarna av kärlek. Låten förmedlar ett djupt personligt budskap från artisten, som aldrig tidigare har blottlagt sina känslor så fritt.

 

Melodin i låten är betagande, med en känsla av melankoli som perfekt fångar smärtan och kampen som Mercury upplevde när han skrev den.

 

Titeln inleds med en melodiös introduktion som påminner om operastil, vilket är karakteristiskt för Queen. Denna inledning skapar direkt en dramatisk stämning och förbereder lyssnaren för den emotionella resan som följer. Instrumenteringen, influerad av klassisk musik, är noggrant utvald för att ge låten en majestätisk och dramatisk känsla som är typisk för Queens musik.

 

I denna låt framträder Freddie Mercurys röst med sin förmåga att spänna över ett brett register, kombinerande kraft och känslighet. Hans vokala framträdande växlar mellan stunder av mjukhet och kraftfulla utbrott, vilket återspeglar kärlekens dynamik. Denna dynamik förstärks ytterligare genom tempoväxlingar och crescendon som leder till låtens klimaxpunkter.

 

Texten skildrar en situation där sångarens kärleksrelation har tagit slut, vilket lämnar honom i en kamp för att övervinna förlusten. Han erkänner att han själv bär ansvaret för sin situation och inser att smärtan han känner är en del av livet, något som kan drabba vem som helst, och faktiskt drabbar oss alla.

 

Låtens inledande textrad bidrar direkt till temats utveckling: "Jag vill inte ha min frihet. Det finns ingen anledning att leva med ett krossat hjärta." Denna mening förmedlar en intensiv emotionell anknytning och ett beroende som kan uppstå i ett förhållande. Den antyder att dragningen till kärlek ibland kan få oss att frivilligt ge upp vår individuella frihet i utbyte mot den lycka och tillfredsställelse som kärleken utlovar. Detta tema om att offra sin personliga frihet för kärlekens skull utforskas djupare senare i låten.

 

En annan viktig mening är: "Det är en lång och svår kamp att lära sig ta hand om varandra, att lita på varandra från början när man är kär." Denna mening lyfter fram det konstanta arbetet och engagemanget som krävs för att upprätthålla en hälsosam och blomstrande relation. Den understryker att kärlek kräver kontinuerligt arbete och engagemang, och belyser de utmaningar som finns i en relation som vi ändå vill se som idyllisk.

 

Det är upp till er att tolka blickar, gester, ord och tonfall som förekommer genom denna mästerliga tolkning av verket, men vi ger er nycklarna för att fördjupa er förståelse och uppskattning av vad Mercury vill förmedla.

​

0’12’’: Att hans hjärta är krossat, framförs inte med en sorgsen röst utan med en överraskande mjukhet och ett lugn.

 

0’31’’: Stående högt, likt en profet, böjer han sitt huvud mot sina följare för att visa dem att ett krossat hjärta kan drabba vem som helst - dem, oss, er.

 

0’36’’: Huvudet höjt mot himlen i seger, böjt mot marken i förlust.

 

0’42’’: Med en beslutsam och stark blick mot oss när han berättar att han blivit förälskad. Det är ett rop från hjärtat. Vid det exakta ögonblicket återupplever han intensivt kärleken han kände för personen.

 

0’47’’: När han berättar att han är förkrossad av separationen, stödjer han sig mot en pelare för att inte falla och för att stå kvar trots smärtan.

 

0’51’’: När han dyker upp högst upp på trappan, hjälper tre av hans anhängare en fjärde som kollapsat på trappan, att resa sig.

 

1’00’’: Han går nedför trapporna precis när han möter Brian May, klädd i svart för att symbolisera nöd och smärta, på väg uppför trapporna med ett gitarrfodral formad som en kista. Är döden av relationen starkare än allt annat?

 

1’12’’: Tre kvinnor eskorterar en man som bär en hjortmask. Hjorten är ett totemdjur förknippat med andlighet, förnyelse och återfödelse (den fäller sina horn varje år). En hjortmask kan bäras som en skydds- eller helande talisman. Den symboliserar en djup förbindelse med naturen och livscykeln. En sådan mask representerar också styrka, mod och manlig stolthet. I denna scen framstår mannen som bär masken som svag och skamfylld, han behöver stöd. Och det är kvinnor som ger honom det stödet.

 

1’22’’: Freddie Mercury täcker sina öron som om han föredrar att inte konfrontera verkligheten av skadan som separationen orsakat, och funderar på hur han ska kunna sätta ihop alla krossade delar av sin kropp och själ igen. Sedan faller hans armar ned, livlösa, som om han inte hade någon styrka kvar.

 

1’30’’: När han säger att han försöker hålla tillbaka sina tårar, samlar han sina händer som om han försöker omsluta all sin smärta inom dem, utan att bli överväldigad. Det är en symbol för motståndskraft.

 

1’41’’: Det "yeah" han uttalar som svar på sin dubbelgångares fråga om smärtan från separationen, är av en obeskrivlig djup och ärlighet. Vi rekommenderar att ni ser denna sekvens flera gånger.

 

1’45’’: Inför smärtan som återigen vaknar inom honom när han säger att livet är svårt när man plötsligt befinner sig ensam, förvandlar han sig till en krigare, gör uppror och slår näven i bordet med en meningsfull gest. Hans ansiktsuttryck återspeglar alla nyanser av denna smärta. Runt bordet där han sitter, ligger en äldre kvinna medvetslös, med ett äpple i munnen. Detta äpple kan påminna om det förgiftade äpplet i sagan om Snövit, där det symboliserar svek och ondska, men också djup sömn (som kan tolkas som en form av flykt eller undvikande från verkligheten). Äpplet kan också innebära faror eller frestelser som leder till självförstörelse eller illusioner i kärleksrelationer. I många kulturer är äpplet även associerat med frestelse och arvsynden, vilket representerar svåra val och konsekvenserna av våra handlingar.

 

1’49’’: Med pragmatism inser han plötsligt att separationen är slutgiltig. Han lyfter då sina ögon och ber himlen att skicka honom ett tecken som kommer att låta honom resa sig och bygga upp sitt liv på nytt.

​

1’53’’: Han reser sig, med en vilja och ett driv som är monumentalt, för att be himlen skänka honom kärlek, för att ge honom en ny berättelse som får honom att känna sig levande igen. Precis ovanför honom hänger en liten ängel, som ett himmelskt öra som kanske kan höra honom.

 

1’57’’: Hans undersåtar applåderar hans motståndskraft, hans stridbara natur och hans optimism. Men två av dem, även om de applåderar, sticker ut tungan, som om de tvivlar på och ironiserar över möjligheten för honom att uppleva en ny kärlekshistoria. Att sticka ut tungan kan också vara ett uttryck för frihet eller trots, ett sätt att förkasta romantiska stereotyper och förväntningar.

 

2’25’’: Ljuset dämpas och Brian May visar vad som finns i hans fodral: en gitarr formad som ett skalle. Gitarristen får det att verka som om hans instrument gråter, som om han ansluter sig till tvivlet hos de som sticker ut tungan. Sedan höjer han gitarren i en triumferande gest, som om han vill befästa den nederlagsattityd han representerar.

 

2’47’’: I takt med den pessimistiska stämningen, trampar en kvinna på sångarens vänstra fot medan han försöker gå uppför trapporna. Denna kvinna var faktiskt en av Mercurys tidigare partners, vilket gör sången ännu mer verklighetstrogen.

 

3’08’’: Inför konstnärens glödande och orubbliga vilja att bygga upp sig själv och återfinna kärleken, kapitulerar Brian May och verkar redo att lägga ifrån sig sin gitarr, som tidigare symboliserade misslyckande och uppgivenhet.

 

3’25’’: Sedan kommer ett otroligt kraftfullt avslut. Med knutna nävar som en krigare, och med absolut säkerhet, förkunnar Freddie Mercury att han alltid kommer att leva för morgondagen.

 

3’28’’: Han knyter sina nävar, som om han fångar eller utsänder en osynlig energi, och inser plötsligt, när han tänker tillbaka på det förflutna, att allt han har gjort, har han gjort av kärlek. Det är en uppenbarelse för honom. Han betraktar oss med en oöverträffad sanning och uppriktighet. Hans själ är blottlagd.

 

3’32’’: Ett stort leende sprider sig över hans ansikte, när han återigen bekräftar att ja, allt han har gjort, var av kärlek. All nostalgisk känsla har försvunnit från hans tankar. Slutligen befrias hans händer eftersom han har hittat en väg ut ur sitt lidande.

 

3’36’’: Han kastar sin blick långt bort, längre än någon man tidigare kunnat, nu fylld av den transcedentala inspiration han just upplevt. Hans undersåtar böjer sig, med ryggen mot honom, men blickar åt samma håll som han. Hans vilja har segrat över allt annat.

 

"It’s A Hard Life" transcenderar den personliga upplevelsen och berör mer universella sanningar om kärlek, förlust, liv och sökandet efter mening. Trots sin mörka och melankoliska ton har sången en anmärkningsvärt optimistisk slut. Varje person som nyligen genomgått ett smärtsamt kärleksbrott bör finna tröst i denna låt. Även om man oundvikligen har begått misstag under den just avslutade kärlekshistorien, är det enda som betyder något att man kan säga att allt man har gjort, var gjort av kärlek. Oavsett utgången av relationen, när man vet att det var kärleken som ledde en, är det denna tanke som läker såren och helar, inte det passiva väntandet på en ny historia.

​